rasmusjonathan

Jag brukar skriva om min son i bloggen men idag vill jag faktiskt ägna detta åt min älskade mormor. Min älskade mormor somnade in i går kl 07.20. Jag saknar dig så grymt mormor. Hela natten var vi hos dig och jag låg uppe hos dig i din säng, det du bett mig om jättemånga gånger det senast året, nu fick du som du ville.... Jag låg och sög till mig det sista av din närhet, försökte samla så mycket av den så att den skulle räcka så lång tid som möjligt men det räckte inte så länge, jag vill ha dig i mitt liv igen. Jag vet att du har det bra där du är, att du inte lider mer. Att du har fått din önskan uppfylld, att få lämna detta. Det jag kände efter att ditt hjärta slutat slå var enorm tomhet, jag är ensam nu, jag är 32 år och äldst i vår generation, finns säkert många med mig som är det men det känns mycket konstigt. Jag har min familj och då menar jag MIN familj, den jag själv skapat, för den som min mamma och pappa skapade är inte speciellt mycket att hurra för. Jag vet att jag öppet berättar hur min familjesituation ser ut men det bryr jag mig inte så mycket om för det är min verklighet.

Så som min ursprungliga trasiga familj ser ut, så ska jag över min döda kropp låta min egna familj se ut, ni som läser och tillhör den "ursprungliga" familjen får ta detta hur ni vill, för det skiter jag helt enkelt i.. När jag började inse vart det gick med min mormor började jag tänka på vad jag skulle göra när hon inte finns mer och så är det idag. Min sk "ursprungliga" familj har betett sig så svinigt så att jag inte vill ha med dem att göra mer, med ett undantag, min minsta lillebror och hans flickvän som är ärliga och raka, resten är falska, lögnaktiga, nonchalanta och tofflor. Jag har bara problem med dem om jag har med dem att göra. Ta bara idag tillexempel, hade en trevlig kväll med min bästa vän och hennes man, skulle hämta mat på en pizzeria i Tomelilla, och där kommer han som äger stället och frågar om var min bror är. Jag svarar att det vet jag inte, han ber mig att säga åt honom att betala sin skuld till honom, snacka om att skämmas...  Jag och min vän svarar, du får nog ställa dig i kö, vem är han inte skyldig pengar. Öppet och ärligt så är det så jag har det i min familj, den ena snackar skit om den andra, så jag lever mitt liv själv utan dem, jag har blivit så gundlurad av filosofin att blod är tjockare än vatten för i min familj är det definitivt inte så. Nej nu passar det bra för nu vankas det ju pengar och vissa gör ju allt för dessa små pappersbitar, i mina öghon finns det en del som inte förtjänar dem eftersom de inte brytt sig ett skit om min älskade mormor, en av "familjen" kallar henne till och med henne vid sitt namn och inte mormor, vilket strot band man har till sin mormor då... Jaj ja kjag har inget dåligt samvete, jag har alltid gjort vad jag kunnat för min mormor, för det hade min mamma gjort om hon hade levt och jag har ett gott samvete. Det är ju inte alla som har det inte!
MORMOR DU VAR EN HELT UNDERBAR MÄNNISKA, TACK FÖR ALLT DU GETT MIG, OCH DÅ MENAR JAG EGENSKAPER, ALLT DU HAR LÄRT MIG! ÄLSKAR DIG NU OCH FÖR ALLTID. TA HAND OM MAMMA´, RASMUS OCH MORFAR... VI SES IGEN...