Hemma...

Sitter hemma i uterummet, kvällsolen lyser in och värmer liiite grann. Ja som ni nu vet eller förstår så har jag och min bror gjort donationen. Jag är hemma igen och man känner sig mörbultad, lite ont här och var och faktiskt svintrött. Men det gör inget för man är handikappad ett tag efter detta. Får inte bära något eller anstränga sig. Men jag känner mig själv, jag klättrar på väggarna och som jag säkert sagt innan är jag städnarkoman och måste alltså överge min vän dammsugaren ett tag, får liksom inte ens dra den. Men det gör jag gärna för att min bror åter igen ska få ett så normalt liv som möjligt. Han mår bra, han repar sig varje dag och även om det var tufft på sjukhuset så gav han mig en hel del skratt. Men tro mig, det gör till och med ont att skratta.Idag är det beräknat att han dessutom ska bli pappa. Undrar vad det lilla livet är för något, flicka eller pojke, de har ju inte tagit reda på det... Men jag är riktigt nyfiken. Jag tror att dte är en pojke.. Men det återstår att se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0