Forts....

                                             
                                                                   (Emelie, Rasmus och Jossa julen 2006)


                                                                        JUL OCH NYÅR UTAN RASMUS

Nu har jul och nyår 2007 gått… Fruktansvärt jobbig tid. Inga julklappar skulle köpas till Rasmus… Inte något lego, inga radiostyrda bilar, inga dinosaurier och inga Geomag. Idag är det den 2 januari, det snöar. Rasmus hade garanterat varit ute i snön och letat efter pinnar som suttit fast i raketer. Vet inte varför han tyckte att det var så roligt att samla på dem. Vet bara att jag blev vansinnigt arg när de sen låg i hela huset. Nu hade det kvittat, han hade kunnat bygga en hel trädkoja med pinnarna inomhus, han hade kunnat använda allt varmvatten så att jag fått duscha i kallvatten. Det hade kvittat. Ingen kalldusch har varit värre än denna ändå. Jag vet inte hur man tar sig igenom en sån här sak, bara att det är jobbigt. Det är jobbigare vissa dagar och vissa dagar mindre jobbigt. Nu väntar vi på nästa viktiga beslut. Om det ska väckas åtal eller inte. Det beslutet kommer denna månad. Tufft att vänta men det är ju inget vi får besluta själv. Tyvärr… Hade jag fått välja hade det varit ett livstids straff, döden hade varit alldeles för lindrigt för dem. Önskar att de fick känna samma plåga som vi.

                                   
                                                             (Rasmus och Jossa sover 2002)

                                                                            MINNEN....

Minnen med Rasmus kommer upp ibland. Jag tänker på honom varje dag. Han lever med mig.

Minnena är olika, glada som sorgsna.

En dag när jag satt och tittade ut genom fönstret och drömde mig bort såg jag i mitt huvud när Rasmus och Jossa stod på baksidan av huset. Det var sommaren 2006. Det var varmt och barnen badade i poolen. Jag stod vid fönstret och kollade vad de gjorde och Rasmus och Jossa gick bak på baksidan. Båda var nakna. Rasmus ställde sig mot väggen och skulle kissa, Jossa ställde sig nästan bredvid och stod och drog i hallonen på hallonbusken. Rasmus tittade på Jossa och man såg riktigt hur han funderade. Ska jag eller ska jag inte? Jo jag gör det… Jag såg tankarna. Man känner sitt barn och jag känner Rasmus väl. Han kunde vara en riktig buse. Han styrde strålen mot Jossas ben snabbt och sen tillbaka igen, Jossa märkte inget som tur är för hon är livrädd för sånt. Jag gick ut och frågade Rasmus varför han kissade på Jossas ben och kunde knappt hålla mig för skratt. Han frågade hur jag kunde veta det. Jag sa att en mamma såg ALLT. Han var en riktig buse. Men det var hans charm.

                              
                                                   (Rasmus på midsommarafton 2002)

Rasmus var alltid en mycket känslig kille. En dag hade han varit med mig på jobbet. Han älskade det. På vägen hem lyssnade vi på en låt i bilen. Det är en liten tjej som pratar till musik om att hon förlorade sin pappa i 11 september olyckan. Jag som också kan vara ganska känslig började gråta lite. Rasmus undrade varför jag grät. Jag fick översätta texten som den lilla flickan läste på engelska för honom. I slutet av texten grät Rasmus också. Han var mycket känslig av sig. Han visste hur det var och är att förlora någon som betyder mycket för en. Han förlorade sin mormor 2003 när han var fyra år. Det tog honom hårt. Mormor var en viktig person för honom. Så många gånger har han legat i sin säng och gråtit och saknat mormor. En gång när vi var på hennes grav ställde han sig mitt i gången och skrek högt: JAG ÄLSKAR DIG MORMOR. Rasmus visste att mormor var i himlen men han förstod inte riktigt vad det innebar. Han sa ofta att han ville åka upp till mormor och hälsa på och sen komma hem igen. Och jag förklarade att det inte gick.

Rasmus favoriträtt var pannkakor. Nu efter allt detta har vi bestämt att varje år på hans födelsedag ska vi äta pannkakor. Han älskade honung. Sött och gott tyckte han! Den ende av mina barn som gillade honung så han brukade ha en alldeles egen burk med honung i kylskåpet!

Rasmus har alltid varit omtänksam, speciellt mot sin familj. Jag kommer ihåg en gång när jag satt på köksstolen och benen delade på sig, en gammal trästol och man kan sätta rätt benen 120 gånger. Jag både skrattade och grät, samtidigt. Det gjorde ont samtidigt som jag tyckte att det var ganska kul, måste ha sett kul ut. Rasmus satt och bara förvånade sig… Till sist sa han: - Var inte ledsen mamma, jag ska laga stolen till dig.

En dag bara någon vecka innan han dog satt vi och pratade om vuxenlivet. Jag sa att du kommer också att flytta hemifrån någon gång och skaffa barn så jag kan bli farmor någon gång. Då svarar Rasmus att han inte vill flytta hemifrån någon gång. Jag svarade honom med ett skratt och sa att när du väl skaffar en flickvän vill du inte bo hemma hos mamma, då vill du bo med henne. Då svarade han med glimten i ögonen: - Får jag en flickvän så ska jag sälja henne på loppis!

Han hade rätt… Han skulle aldrig flytta hemifrån. Aldrig. Och jag hann aldrig bli farmor till hans barn i heller. Jag vet att han hade fått fina barn. Jag har funderat på vad han hade blivit när han blev stor. Hans pappa sa att han hade kunnat bli nästan vad som helst. Den sista önskan om vad han skulle bli var rörläggare tillsammans med pappa. Men vi skulle kunna se honom som allt från rörläggare till en barnläkare.

 Rasmus var mycket flitig i skolan. Han läste sina läxor som flytande vatten. Han var suduko mästare i skolan. Han var helt otrolig. Hade han läsläxa läste han den först för sig själv, sen en gång för oss och oftast en gång innan han somnade i sängen. Det enda ”negativa” om man kan kalla det negativt var att han kunde vara väldigt slarvig och glömsk med sina saker. Men det hörde nog till hans ålder.

Han var en helt UNDERBAR unge!

Ännu ett minne…

Jag var med Rasmus i skolan. Han var så stolt över sin mamma. Han var så glad att jag följde med honom i skolan. Under samlingen som de hade satte sig Rasmus i mitt knä och satt där under hela samlingen. Han brydde sig inte om att hans kompisar tittade på honom. Han visade stolt upp att han var stolt över sin mamma.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0