rasmusjonathan

Skriva av mig lite... Sitter och tänker som vanligt på Rasmus. Retar mig på allt som hänt, alla misstag som kan ha gjorts har också blivit gjorda. Hur kan man begå alla de misstag på samma gång? Jag har gjort många misstag i mitt liv men jag har aldrig lyckats göra så många på en och samma gång. HUR LYCKAS MAN? Och hur lyckas man så till den grad att man berövar en familj och släkt på ett älskat barn? Jag har själv fyra barn och visst har jag släppt blicken på dem någon gång men då har man ju sett till att inget livsfarligt kan hända. Jag har alltid varit rädd för att tappa kontrollen och det gäller även över mina barn. Det har gjort, gör det säkert på alla föräldrar, att man utvecklar sina sinnen till max, man hör var de är och vad de gör utan att se vad de gör. Man vet det för man hör ljuden. Man ser dem i ögonvrårna och pejlar in utan att egentligen se rakt på dem var de är och vad de gör. Och av ren reflex vänder man sig om och ser vad barnen gör när man inte vet vad de gör eller var de är. Mina barn fick knappt gå ut på lekplatsen som låg rakt bakom lägenheten själv, fast man såg dem från fönstret. Och när de fick göra det själv var de så pass stora att de inte ens var intresserade av att leka där. Och vad händer om man då har andras barn att ta ansvar för? Jo då är man ännu mer på sin vakt eftersom man inte känner dem som man gör med sina egna barn. Jag känner mina barn bäst men eftersom barn är barn kan man aldrig förutse vad de helt plötsligt får för sig och det vet man ju ännu mindre när det inte är ens egna barn. HUR KUNDE DE DÅ MISSA HONOM? Så länge också... Alla lögner som skrivits i tidningar... Att han skulle ha tillåtelse av föräldrar att vara på det djupa... Vad fan? Han kunde inte simma, inte fan skulle vi då tillåta honom bada på det djupa. Vi hade skrivit på ett papper som fritids och skola skickar ut att han inte kunde simma. Visst kunde han ta sig fram, men simkunnig, det var han inte. Jag är själv uppväxt vid havet i Nybrostrand och jag fick inte bada själv utan vuxen i vattnet innan jag kunde simma 200 meter. Det var min mamma och pappa som bestämt det. Och jag vet hur farligt vattnet kan vara och det har jag berättat för mina barn och förmanat dem såå otaligt många gånger.

Och att Rasmus hade fått ett epileptiskt anfall och att det var därför han föll i vattnet. För det första... om man ser att någon får ett anfall och ramlar i vattnet, hoppar man inte i då? Eller??? Klart att man gör, finns ingen människa som kan vara så kall att inte göra det. För det andra... Borde inte vi föräldrar veta om han har epilepsi? Han var kärnfrisk. Han var oftast inte sjuk. Han är det friskaste barnet av alla mina fyra. Hur har folk mage att snacka så mycket om saker de inte vet nått om?

Att han har legat i vattnet en minut? VA??? Tur att de då inte har hört läkarnas uttalande då, för de uttalandena kommer sen när allt är klart. Då kan de stå och försöka dumförklara läkarna och säga att han legat där i en minut. Hur får ni ihop det när Rasmus var nästan helt hjärndöd när han kom upp ur vattnet?

Så jag bara önskar att de helt enkelt kunde hålla käften innan de uttalar sig om saker de inte vet nått om.

JAG SAKNAR MIN RASMUS
  

Mamma saknar dig... Det gör såå ont. Jag har inte varit med om nån värre smärta än denna. Och den går ju inte över i heller... Alla som är runt omkring dig saknar dig. Så grymt mycket. Väntan på svaret från obduktionen kommer att ta tid. Det gör ju inte saken lättare i heller. Svaret på obduktionen kan ta två månader och till och med mer. De har en handlingstid på två månader på rättsmedicin och inte nog med det så har läkaren som har hand om denna semester i mitten av augusti till mitten av september. Svaret är så viktigt. Då har vi kommit en bit på vägen. Varje svar är viktigt. Inte nog med att man sörjer sitt älskade barn så gnager ovissheten på en. Att inte veta något. Troligtvis kommer vi aldrig att få reda på hur han hamnade där eller varför men varje svar är viktigt. Viktigt för att förstå och kunna försöka gå vidare. Livet kommer aldrig att bli som förr men man måste få det att likna det som var förr. Men hur i hela friden gör man det? Någon som har ett svar på det? En annan viktig fråga som man vet att man inte kan få svar på är Hur ska man kunna leva hela livet utan honom? och hur ska man kunna klara av att leva med saknaden och smärtan?

Älskar dig Rasmus och jag kommer inte att ge upp... Jag kommer att kämpa för att få reda på så mycket som möjligt om sanningen och du ska inte ha dött förgäves. Detta ska INTE få hända igen. Det kostade dig livet och det är inget vi kan göra något åt men vad som händer i framtiden kan vi alla fall försöka att påverka. Ingen annan förälder ska få gå igenom detta. Ingen annan ska bli berövad ett barn på detta sätt fler gånger. Det är vad jag ska sträva efter. Jag vill hjälpa andra föräldrar och barn som har förlorat någon de älskar och ska komma på ett sätt att göra det också!

ÄLSKAR DIG FÖR ALLTID RASMUS

(Rasmus på midsommar 2002) 

Har haft en jobbig dag idag... Saken blir ju inte bättre av att min 5 åriga dotter suttit vid datorn och spelat och drömt sig bort med en klisterburk i handen och råkat tappa lite på mitt tangentbord så att jag inte kunde logga in eftersom två bokstäver satt hopklistrade. Jag har haft en jobbig dag idag. Brutit i hop ett ex antal gånger. Jag saknar Rasmus så sjukt mycket. Man är stundtals redo att ge upp för att man inte orkar vara så ledsen och det är ju inget som går över i heller...

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Allt känns så svart. Men det är bara att stå ut. Förhoppningsvis är morgondagen bättre än denna...

(Rasmus badar i baljorna hos farmor) 

Jag älskar alla mina barn... Funderar fortfarande på hur jag ska kunna leva mitt liv utan Rasmus... Någon som vet ett sätt så får ni gärna förklara det för mig... Jag känner att vad jag än tänker så vet jag inte om det är rätt eller fel. Detta har vänt upp och ner på mig totalt. Vet varken ut eller in... Men idag har det gått ganska bra. Har haft en hel del att göra. Man måste dra i allt. Försäkringar på Rasmus och alla ber en att förklara olycksfallet och vad som orsakade det. Hur ska jag kunna skriva något där? Och bara för att man är sjukskriven har man problem med Försäkringskassan. Jag gillar inte dem alls. När vi kom hem från sjukhuset med narkosläkarens sjukskrivning till oss så var det fel överskrift på blanketten. Vem orkar hålla på att bråka med dem och hur orkar de hålla på att bråka? Bara för att det är fel överskrift. I vilket fall som helst fick vi ringa och störa läkaren och be honom skicka ett nytt läkarintyg.

En sak till som jag verkligen vill skriva är att jag är så glad att det är så många som bryr sig och det tackar jag för. Det är många gånger man känner sig så ensam i sin sorg men det är man inte så länge, det tackar jag för. Jag tackar för att ni peppar mig. Det betyder mycket. Jag trodde aldrig att jag hade så många bakom mig och att så många brydde sig. Jag är er evigt tacksam. Kramar till er alla!

Vad som hänt? Jag har mycket svårt att gå förbi Välabadet... Men ibland känner jag att jag är tvungen. Jag gjorde det härom dagen. Då såg jag INGEN badvakt... Och igår gick jag förbi med mina tre barn. Vi stod utanför och såg på badvakten. Vet ni vad hon gjorde? Jo hon stod med ryggen MOT polen och pillade i en tjejs hår. Hur tror ni att det känns att se detta? Har de inte fattat vad som hänt? Min son offrade sitt liv där och bara en månad efter så står hon och pillar i håret på nån. Är det hennes arbetsuppgifter? Inte i mina ögon i alla fall... Så arg jag blir... Nej nu ska jag försöka sova lite. Har varit en LÅÅÅNG dag. Mina småttingar har varit på dagis för första gången efter att detta hänt idag. Så jobbigt att lämna dem. Men jag har inget emot dagispersonalen på deras dagis. Jag vet att de har koll men psykiskt så var det jobbigt. Man gick hela tiden och var rädd för att telefonen skulle ringa. Men nu måste jag nanna med mina små troll om det går. Annars har jag ett rum där nere som jag behöver gå igenom... Som jag skjuter på att göra. Det går en liten stund men sen går det inte mer. Pallar inte. Blir såå ledsen...

 
(Busiga lille Rasmus)