rasmusjonathan

Ja det var väl några dagar sedan jag bloggade, har inte riktigt tid eftersom det packas en hel del här hemma. Snart är det dags och tiden går fort. I går kväll var det inte något packadne fast jag hade tänkt det, har efter ett tag tagit mig tid till att sitta och läsa och denna boken kan jag mycket väl rekommendera. Till alla, de som inte har förlorat ett barn, om man inte gjort det så beskriver denna boken känslorna i kroppen mycket bra, även om jag inte delade alla hennes känslor och tankar. Och till dem som har gått igenom samma helvete. Det är skönt att veta att man inte är ensam. Att andra också orkat kämpat vidare och kunnat skaffa sig ett liv efter den äckliga mardröm man befunnits sig i och stundtals fortfarande befinner sig i. Jag sträckläste boken, det är tur att jag har en man som förstår att när jag är så uppslukad av något, då är det något som jag behöver göra. Så även om han hade jobbat hela dagen lång lagade han och barnen mat, Emelie stekte pannkakor och Christian gjorde soppan. Sen var det fotbollsgalan på TV. Kunde inte bli bättre, 4 barn och en man försvann in i soffan och stannade där för att se det så jag fick lugn och ro och kunde läsa. Måste kanske tillägga att nu är jag helt ensam med att inte ha med fotboll att göra i familjen, jag är bara fotbollsmamma. Mira börjar på boll och lek på söndag. Mitt sista hopp är ute! :)