DAGS FÖR EN "LYCKLIG" BLOGG!
Ja det är dags för en lycklig blogg... Jag sitter och tänker på allt som har hänt, och trots allt hemskt som har hänt de senaste åren så har jag faktiskt repat mig bra tycker jag. Och det har jag många att tacka för. En av dem som stått ut med mig är min sambo, blivande man, Christian. Vi har känt varandra i snart 8 år, helt otroligt! Vi har varit tillsammans lite mer än tre år denna gången. Och jag känner mig fortfarande lycklig.
Jag vet inte men jag har oftast tröttnat på den jag levt med efter ett tag, jag har inte kunnat stanna kvar. Men det är det som är konstigt med Christian, vi har bråkat mest av alla jag bråkat med, men inte under dessa tre år utan innan. Ändå har jag alltid älskat honom. Ibland har jag hatat honom samtidigt. Men något i mig har alltid sagt att han är den som jag måste ha i mitt liv för att orka och må bra. Jag tror att vi kollade alla våra negativa sidor de åren vi bråkade, det gav oss en bra grund inför detta. Vi vet våra gränser, vi vet vad vi går för, jag tror att vi behövde det. Jag tror inte att det finns någon som känner mig som honom. Han kan mig utan och innan. Visst bråkar vi ibland i dag med men det är inte ofta och vi löser det.
Vi satt och pratade igår och jag frågade varför det är viktigt för honom att gifta sig, och ni som känner Christian har kanske svårt att höra honom säga det. Men hans svar att NU ville han bara slå sig ner, han sa att vi skulle titta på allt vi tagit oss igenom. Alla som står oss närmast vet hur mycket prövningar vi har fått utstå och vi har klarat det. En dag när vi nått vårt mål ska jag berätta öppet vad det är vi gått igenom men jag känner att just nu vill jag inte blotta vårt liv så. Men vi har gått igenom nära anhörigas död mer än en gång tillsammans, vi har gått igenom uppsägningar, flytt, barn, ja hur mycket som helst.
Det kan inte vara på något annat vis än att han är den jag ska leva med resten av mitt liv, min livskamrat. Jag har aldrig förr sett mig åldras med någon, men nu gör jag det och jag ska med stolthet heta Jane Alexandra Stridh!
ÄLSKAR DIG GRÄNSLÖST CHRISTIAN!
Jag vet inte men jag har oftast tröttnat på den jag levt med efter ett tag, jag har inte kunnat stanna kvar. Men det är det som är konstigt med Christian, vi har bråkat mest av alla jag bråkat med, men inte under dessa tre år utan innan. Ändå har jag alltid älskat honom. Ibland har jag hatat honom samtidigt. Men något i mig har alltid sagt att han är den som jag måste ha i mitt liv för att orka och må bra. Jag tror att vi kollade alla våra negativa sidor de åren vi bråkade, det gav oss en bra grund inför detta. Vi vet våra gränser, vi vet vad vi går för, jag tror att vi behövde det. Jag tror inte att det finns någon som känner mig som honom. Han kan mig utan och innan. Visst bråkar vi ibland i dag med men det är inte ofta och vi löser det.
Vi satt och pratade igår och jag frågade varför det är viktigt för honom att gifta sig, och ni som känner Christian har kanske svårt att höra honom säga det. Men hans svar att NU ville han bara slå sig ner, han sa att vi skulle titta på allt vi tagit oss igenom. Alla som står oss närmast vet hur mycket prövningar vi har fått utstå och vi har klarat det. En dag när vi nått vårt mål ska jag berätta öppet vad det är vi gått igenom men jag känner att just nu vill jag inte blotta vårt liv så. Men vi har gått igenom nära anhörigas död mer än en gång tillsammans, vi har gått igenom uppsägningar, flytt, barn, ja hur mycket som helst.
Det kan inte vara på något annat vis än att han är den jag ska leva med resten av mitt liv, min livskamrat. Jag har aldrig förr sett mig åldras med någon, men nu gör jag det och jag ska med stolthet heta Jane Alexandra Stridh!
ÄLSKAR DIG GRÄNSLÖST CHRISTIAN!
Kommentarer
Postat av: Madde
Grattis...Önskar er all lycka...
Postat av: Lillan
Hittade hit av en slump och har nu suttit och läst allt om er fine kille Rasmus.
Känner igen så mycket, känner igen smärtan, lidandet och saknaden.
Det är bara vi med Änglabarn som kan förstå fullt ut.
De som snackar skit och tror att de vet allt är de som är förskonade från denna hemska sorg.
De vet ingenting och det värsta är att de inte vet att de borde vara lyckliga i sin ovisshet istället för att gno sig i andras olycka.
Lämnar en stor varm styrkekram till dig och ett stort lycka till med allt i livet.
//Ängeln Tommies mamma
Postat av: emma a
jag har gråtit mig igenom hela din blogg.
men sista inlägget där var de glädjetårar :)
och jag är så otroligt tacksam för att jag fick dela er lyckliga dag
kram
Trackback
